magiskverklighet.blogg.se

När det blir för tryggt

Kategori: Litteratur

Igår läste jag en riktig tiopoängare! "I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet" heter boken och titeln ger en bra bild av vad boken handlar om. Psykiatern David Eberhard ger dagligen psykiatriska diagnoser åt människor, men 2006 diagnosticerade han hela Sverige med paniksyndrom. Lite med glimten i ögat är det ju förstås, eftersom de psykiatriska diagnoserna är gjorda för diagnosticering av individer och inte samhällen. Innan jag började läsa så tyckte jag att det verkade lite krystat, vad menar han med att hela det svenska samhället skulle lida av paniksyndrom? 
 
Sida för sida får jag dock allt flera exempel på hur panikslaget det svenska samhället har blivit. Det handlar om "ett alldeles överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror". Eberhard menar att vi gör oss själva (och våra barn, om man har sådana) en stor otjänst genom att aldrig krypa ut ur trygghetsbubblan. Vi blir handlingsförlamade och oförberedda på livet och vi blir sämre på att använda vårt sunda förnuft till att värdera risker. Eberhard förklarar även att, ju mindre vi lämnar trygghetsbubblan desto mindre blir bubblan. Alltså, att farorna aldrig tar slut. Man kan lagstifta och reglera hur mycket som helst, men man kan ändå aldrig komma åt alla faror. Man kan aldrig vara idiotsäker på att inget kommer att gå fel. 
 
Jag älskar den här boken. Dels för att den är välskriven, men framför allt för att Eberhard sätter fingret på det där som jag finner så irriterande med det moderna samhället: många saker förbjuds eller regleras utan att det gör någon större nytta, det blir bara mera byråkrati och mera förvirring. Med flera regler blir behovet av att använda sunt förnuft mindre, ett övergångsställe kan till exempel göra att folk inte tittar sig för innan de korsar gatan. Det började på 1900-talet med hastighetsbegränsningar och bilbälten och idag får man inte cykla utan cykelhjälm om man är yngre än femton eller prata i mobilen medan man kör bil.
 
Andra exempel på trygghetsnarkomanin är hälsohetsen. "De centrala symptomen vid en regelrätt panikattack är inte de kroppsliga besvär man drabbas av utan just rädslan för att man ska dö eller bli tokig. Det är just i dessa symptom som det nationella syndromet har sin största likhet med individens. Staten är livrädd för att invånare ska dö, för att samhället ska mista kontrollen och implodera" säger Eberhard. Många personer ägnar idag absurt mycket av sina liv åt att indirekt oroa sig för döden genom att se till att hålla sig friska. En modern svensk bombarderas dagligen med information om hur man ska äta (inte för mycket kalorier, mycket grönsaker osv.), tänka (man mår bättre av att tänka positivt), motionera och leva. Och det är väl inget fel med att vara hälsosam. Men grejen är ju att människan har överlevt i 200 000 år utan att prenumerera på iForm. Och gör det egentligen något om man inte har en optimalt hälsosam livsstil? Konsekvensen kan ju bli att man dör något år tidigare än man annars hade gjort, men det är det kanske värt om man upplever att blodiga biffar, cigaretter och choklad höjer ens livskvalitet.
 
Eberhard ger många exempel på den växande trygghetsnarkomanin, fler än jag kan räkna upp här. Jag rekommenderar verkligen den här boken, för alla, inte bara för svenskar. För även om Sverige är ett synnerligen representativt exempel på trygghetsnarkomani så håller faktiskt trygghetsbubblan på att lägga sig över samtliga välfärdsländer. Vi lever våra liv i vadderade bubblor, långt borta från konflikter och smärta, långt borta från naturen, från döden. Denna tendens måste stoppas innan vi alla är eviga barn, oförmögna att hantera våra egna problem, som förväntar oss att pappa Staten ska ordna allt och skydda oss från obehagligheter.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: