magiskverklighet.blogg.se

Att bli med katt

Kategori: Litteratur

I torsdags vaknade jag upp i Vasa, med en stark läslust. Då jag inte själv hade med mig något läsbart till Vasa förutom några kvitton så tog jag bara första bästa bok som låg bredvid sängen. Och så råkade det vara den bästa boken på länge! "Gubbe och katt" är skriven av en svensk gubbe som heter Nils Uddenberg och är docent (något som är ännu bättre än en doktorshatt, enligt wikipedia) i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning. Boken är självbiografisk från början till slut och handlar om hur han blev katthusse.
 
Det började med att han och hans fru märkte att en viss katt tillbringade nätterna i deras trädgårdsbod. De lät katten hållas, men efter ett tag tyckte de synd om kissen som måste ligga på ett hårt trägolv bland spadar och krattor så de gav katten en gammal handduk (eller tröja? något mjukt var det i alla fall) att sova på. De försöker på alla sätt hitta kattens ägare, men ingen verkar sakna just den här kissen. Kissen verkar vara hemlös och de har inte lust att avliva den, så de tänker att den kan väl få bo i trädgårdsboden. Men naturligtvis börjar de snart tycka synd om katten som måste ligga ensam där ute i den kalla boden, så katten får börja vistas inomhus och sedan dröjer det inte länge förrän katten börjar sova i mattes och husses säng och småningom börjar katten kännas som en del av familjen. 
 
Kan det verkligen vara intressant, att läsa 150 sidor om en sjuttiofemårig gubbes relation till sin katt? Jo, det kan det faktiskt. Uddenberg ger djup åt vardagliga händelser utan att hans tolkningar av kattens och sitt eget beteende känns krystade. Det är ju inte heller någon nackdel att man får anledning att fnissa på varannan sida. Författarens psykiatriska kunskaper lyser igenom i återberättandet av katthusseblivandet, då han betonar de mentala omställningar som husseblivandet innebär. Det är väldigt intressant att läsa om, då fenomenet husse/matte inte är särskilt omtalat eller omskrivet inom psykologin eller litteraturen överhuvudtaget. Lite märkligt med tanke på att de flesta har erfarenhet av att ha husdjur och att husdjuren tar en stor plats i vardagen för många. 
 
Författaren själv med sin kisse
 
 
Boken blev möjligtvis extra intressant för mig, då jag själv är mitt uppe i kattmatteblivandeprocessen. För ungefär två månader sedan skaffade Pappa och Lillebror en katt. Det var tänkt att den skulle bo vid farmen men så sällskapssjuk och gosig som hon är så hade de inte hjärta att föra dit henne. Dessutom skulle nog de stora dumma frassarna vid farmen inte ha varit så snälla med henne. Eftersom alla i huset är allergiska så har hon dock fått bo i garaget här hemma. Men å, så glad hon blir när vi släpper ut henne ur garaget på morgonen! Då är det inte tal om att springa iväg på äventyr, utan hon vill helst ha oss inom syn- och goshåll. Om ingen är utomhus så står hon med tassarna mot terassdörren och jamar hjärtskärande ynkligt. Kort sagt, om det finns en katt här i världen som borde få bo inomhus tätt inpå sina hussar och mattar så är det vår lilla Susi. Igår kväll verkade hon vara i så stort behov av närhet att jag struntade i att jag var allergisk och satte mig och gosade med henne i famnen. Småningom började jag känna mig frusen och ville gå in, men hade inte hjärta att låsa in henne ensam i garaget. Så jag gjorde det: jag släppte in katten, eller "kisumisun" som jag brukar kalla henne. Eftersom jag var ensam hemma fanns det ingen som kunde komma med invändningar mot mitt tilltag. Dessutom skulle jag ändå dammsuga nästa dag, så största delen av kattbacillerna borde försvinna i och med det. Vi hade en så mysig kväll, jag och Susi. Jag satt på datorn, skrev och lyssnade på musik medan Susi tassade runt i vardagsrummet och klängde på mig emellanåt. Fem timmar spenderade vi tillsammans, innan jag förde henne ut i garaget till natten. Otroligt nog så nös jag inte en enda gång under kvällen, så min kattallergi måste ha lindrats drastiskt. Idag var jag återigen ensam hemma och skulle åka till Nooras på kvällen på födelsedagsfest. Men katten. Stackars lilla katt som måste vara instängd i garaget en lördagskväll. Så katten fick komma med. Lite kaotiskt blev det när det redan bodde katter i huset och en annan kompis hade med sin hund, men kvällen löpte smärtfritt (med undantag för en kattbajsfläck på mina jeans) och Susi verkade nöjd. Och nu är det liksom officiellt. Jag har katt. Och jag vet inte riktigt hur det gick till, jag vet bara att jag är förälskad. Bokens fullständiga titel är Gubbe och katt - en kärlekshistoria. Nu förstår jag vad han menar. 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: