Jag vet inte om det bara jag som har dålig humor. Antagligen. Men det här med Google Search kan vara väldigt roande; alla oväntade förslag som dyker upp när man håller på och skriver i sökfältet. Tragikomik är den mest underhållande formen av komik enligt mig och nedanstående bilder är väl, om något, tragikomiska. Hur tragiskt är det inte att man googlar "borde jag ta livet av mig" och "jag behöver ett ligg", det om något är väl saker som en automatisk sökmotor inte kan hjälpa en med? Sedan finns det ju fullständigt förbryllande sökningar, som "hur många lingon finns det i världen" och "jag är rädd för russin". Vissa söker svar från Google i sina andliga frågor; "kan gud dö" och "kan gud ångra sig" är populära sökningar. Ja, Google har blivit den första anhalten, oavsett vilka funderingar man har. Jag måste ju erkänna att jag själv gör likadant ibland. Inte för att jag väntar mig att få ett enkelt svar serverat om jag skriver "finns Gud?", men Google kanske kan hjälpa en att komma lite närmare ett svar. Därför tänker jag att Google kan hålla intressant information om nutidsmänniskans tankeinnehåll. 31.12.2012 började jag skriva in olika fraser på Google för att kolla vilka förslag som dök upp. Det var mera underhållande än jag hade trott. Så länge som Google existerar så tänker jag åtminstone en gång i året gå in och skriva samma ord och kolla vilka förslag jag får samt spara bilden för att kunna följa utvecklingen från år till år. Här är några av de sökningar jag gjorde i december:
Har läst boken ”De 10 mentala lagarna - på vägen till kraft” (2000) av Barbara Berger. Som bok är den medelmåttig, men innehållet är intressant. Berger talar om ”mental teknologi” när hon talar om dessa lagar, en term jag ryggar tillbaka för när det gäller saker som ligger så här långt borta från vetenskapen. Mental teknologi är ”vetenskapen om sinnet” menar Berger. Och visst finns det sanning i dessa lagar, men att kalla dessa mentala lagar för vetenskap är fel. De mentala lagarna finns och de fungerar, men på en annan nivå än vetenskapen.
Jag vill också tillägga att jag inte tror på att det finns just tio - och varken mer eller mindre – mentala lagar. Det finns saker som hon inte nämner, saker som hon nämner som andra inte nämner och uppspjälkandet av de mentala lagarna, som ju liksom allt här i världen är en del av en större helhet, ser olika ut beroende på vem som gör det. Två olika lagar skulle kunna kallas för en och samma lag, liksom en lag skulle kunna spjälkas upp i två olika lagar. När det gäller ett sådant här ämne är jag tveksam till att någon människa någonsin kan hitta den Absoluta Sanningen. Men det betyder ju inte att ”De 10 mentala lagarna” och dylika böcker inte är värda att läsa. De fångar delar av sanningen och delar av sanningen är bättre än ingen sanning alls. Framför allt kan det vara inspirerande läsning för en människa som befinner sig i en personlig utvecklingsfas.
De 10 mentala lagarna enligt Barbara Berger:
Lagen om orsak och verkan:Tanken är orsaken, det som sker är följderna
Lagen om den fria viljan: Du är den enda tänkaren i ditt sinne
Lagen om fokus: Det du fokuserar din uppmärksamhet på växer
Lagen om grundläggande övertygelser: Dina grundläggande övertygelser bestämmer din verklighet
Lagen om individualisering: Du kan inte uppleva något annat än dina egna tankar
Lagen om skapande: Eftersom du inte kan sluta tänka skapar du alltid
Lagen om känslor: Du kan inte ha en känsla utan att först ha en tanke
Lagen om ersättande: Du kan bara förändra dina tankar genom att ersätta gamla tankemönster med nya
Lagen om mentala motsvarigheter: Lika attraherar lika
Lagen om manifestering: Tankar är ting
Så vad har jag fått ut av dessa 137 sidor av mental teknologi?
Det är tankarna som skapar verkligheten, inte verkligheten som ger upphov till tankarna
Tanken är orsaken till allt vi upplever i den värld vi lever i
Tanken är orsaken, yttre omständigheter är verkan
Din förmåga att välja vad du ska tänka på är det som gör dig till en fri individ
Uppmärksamhet är energi, så när man tänker på något så skänker man det energi
Livet är en självuppfyllande profetia
Varje människa lever i sin egen unika värld, sin egen verklighet, som grundar sig på hans/hennes synsätt på vad verkligheten är
Om du inte tycker om den värld du lever i kan du förändra den genom att förändra dina tankar
När man kan styra över sina tankar så kan man styra över sitt liv
Man kan använda tankarna för att välja och styra sina känslor, i stället för att vara offer för sina känslor
Det funkar inte att förbjuda sig själv från att tänka negativa tankar, man måste i stället ersätta de negativa tankarna med positiva tankar
Alla våra upplevelser på det yttre planet motsvarar vårt inre sinnestillstånd; jag kan inte uppleva t.ex. kärlek i den yttre verkligheten innan jag upplever kärlek i den inre verkligheten. Man är ofta omedveten om vilka grundläggande tankemönster som rör sig i ens innersta, men dessa kan modifieras med hjälp av mentala tekniker såsom visualiseringsövningar
Varför lära sig mentala lagar? För att kunna använda dem till sin fördel.
Psykoanalysen - en farlig metod? Kanske det. "A Dangerous Method" heter filmen om relationen mellan Sigmund Freud och Carl Jung samt mellan Jung och Sabina Spielrein. Filmen utspelar sig i Wien och Zürich i början av 1900-talet.
Freud är bekant för de flesta. Det var han som satte det omedvetna/undermedvetna på kartan. Han som införde metoden samtalsterapi. Han som betonade barndomsupplevelsernas betydelse starkare än någon annan före honom. Och ja, den sexuella utvecklingen stod i fokus. Freud är ett ständigt ämne för diskussion, hundra år efter sin mest aktiva tid har han fortfarande både ett stort antal anhängare och ett stort antal kritiker. Men Jung är om möjligt ännu mera kritiserad. Jung utforskade, om uttrycket tillåts i detta sammanhang, mera ockulta områden än Freud, såsom symbolism och tarot. Jungs största bidrag till psykologin är det "kollektiva omedvetna". Freud talade om ett personligt omedvetet, som påverkar beteende, tankar och känslor utan att man kan styra över det. Jung omfattade detta, men lade till det kollektiva omedvetna och syftade då på föreställningar som delas av en hel kultur/ hela mänskligheten. Myter och sagor är exempel på innehåll i det kollektiva omedvetna.
Trots kontroversialiteten kring Jung brukar han ses som lärlingen med stort L av alla de som inspirerats av Freud. Deras första möte sägs ha bestått av tretton timmars oavbruten diskussion. Deras gemenskap var stark, men inte utan schismer.
Sabina Spielrein var en av de första kvinnliga psykoanalytikerna och hennes ingång till psykoanalysen skedde genom Carl Jung. Hon var patient till honom medan hon var inlagd på mentalsjukhus och hon var en av de första som han prövade samtalsterapi på. Ganska snart började Spielrein assistera Jung i hans forskning och småningom blev de älskare. Men allt eftersom Spielrein tillfrisknade så började hon studera till läkare och slutligen doktorerade hon och började själv jobba som psykoanalytiker.
Detta bäddar för en intressant historia. Det tyckte säkert även John Kerr, som skrivit boken "A Dangerous Method", Christopher Hampton som gjort teater av boken samt David Cronenberg som regisserat filmen. Jag har varken läst boken eller sett pjäsen, men kan inte låta bli att vara lätt besviken på den färglösa tolkning av dessa starka personligheter som görs i denna film. Är man bekant med huvudpersonerna sedan tidigare så är det en film värd att se, för att få se en annan dimension av dessa karaktärer, men om man inte känner till Freud och Jung sedan förut (få personer känner till Spielrein sedan förut, hennes namn har bleknat i historien), så är jag tveksam till hur pass givande denna film kan vara. Var gick det fel? Keira Knightley (Speilrein) och Viggo Mortensen (Freud) är ju ypperliga skådespelare båda två. Ett plus i kanten är i alla fall att man inte har gjort 2,5 timmar tråkig film utan bara 1,5 timme.
Så många gånger som jag har startat en blogg och inte kommit längre än att välja tema eller skriva ett par, tre inlägg.
Sist och slutligen handlar det om att välja vilka sidor man vill visa av sig själv, vad man kan visa och vad man inte vill visa.
Jag har kommit till en punkt där ingenting är hemligt. Förutom saker som involverar andra då, där får man ha lite hänsyn.
Det känns ganska skönt. Jag antar att det ligger något i det där, "att bli äldre". Alla problem, alla mina svaga sidor finns fortfarande kvar som förut, men på något sätt har jag förlikat mig med dem.
Finns det några alternativ?
Ska man välja att leva detta liv, så måste man leva med alla sidor av sig själv.
