magiskverklighet.blogg.se

Jag tycker ofta att jag känner för mycket. Ibland är det en tillgång, i form av intuition och empati. Ibland är det bara jobbigt. Ett känslobrus som jag inte kan stänga av, som är starkare än mitt rationella jag. För ett tag sedan (närmare bestämt förra året) stötte jag på termen Highly Sensitive Personality och anade att den skulle kunna syfta på såna som mig. Min första reaktion var att kolla om det fanns några böcker skrivna på ämnet, för att jag gärna vill förstå mig själv och mitt ibland överdrivet känslostyrda beteende. Jag hittade en nyligen utgiven bok; Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadshandbok för sensitivt begåvade, men först nu har jag läst boken.

 

Den visade sig handla om en viss kategori av högkänslighet som författarna kallar för StarkSkörhet. Alltså att man är både väldigt skör och väldigt stark samtidigt. Här sätter jag ett stort frågetecken. Forskningen bakom HSP verkar gedigen och seriös, inte minst när det gäller upphovskvinnan bakom termen HSP- Highly Sensitive Personality, den amerikanska psykologen Elaine Aron. Hon har forskat kring detta i över tjugo år och författarna refererar ofta till henne i boken. Så man kan tycka att det är aningen arrogant av författarna (som verkar ha rätt magra kunskaper i psykologi, men det är ju inte så konstigt om man som Dahlin och Hägglund är företagskonsult eller journalist) att, på eget bevåg, utan några vetenskapliga belägg, kombinera högkänsligheten med ett helt annat karaktärsdrag, nämligen styrka. "Styrka" är dessutom ett väldigt brett, relativt och svårdefinierat ord, men författarna försvarar sitt tilltag med att poängtera att Elaine Aron kommit fram till att åtminstone en tredjedel av alla högkänsliga personer är tydligt utåtriktade (utåtriktad = stark?).

 

Det verkar kanske torrt och intellektuell-elitistiskt av mig att bry mig så mycket om det här med vetenskaplighet. Men jag tycker faktiskt att det är viktigt. För alla de som läser den här boken kommer inte att förstå att författarna inte är några proffs på området, de kommer inte att förstå att det här är populärvetenskap och lättviktarpsykologi förenklad till banalitetens gräns. Trots att Dahlin & Hägglund berättar att de utgår från sina erfarenheter (de anser sig själva vara StarkSköra) så finns det läsare som kommer inte kommer att ta deras ord med ens ett kryddmått salt. 

 

Men om jag har överseende med bristen på vetenskaplighet så tycker jag att det är en toppenbok. Jag vet inte om det finns något sådant som StarkSkörhet, men det kändes faktiskt som att det var mig de talade om. Boken kretsar kring ett fenomen som jag aldrig har hört om förut, men som känns väldigt aktuellt för mig. Jag kommer helt säkert att ha nytta av alla hemmagjorda "överlevnadstips" som boken bjuder på. 

Jag är alltså i högsta grad ambivalent gentemot denna bok, men vill ändå uppmuntra alla som känner sig StarkSköra att läsa denna bok, som kan ge både tips och tröst. Fast med en nypa salt nära till hands.