magiskverklighet.blogg.se

Jag och biblioteket

Kategori: Jag

Hur jag gör när jag går på bibliotek.
 
Lokaliserar avdelningen för skönlitteratur. Vuxen alltså. Ibland kollar jag in barnböcker också men det hör inte till rutinen.
Börjar vid A. Lägger huvudet på sned och ögnar över titlarna på jakt efter en författare eller titel som finns med på min att-läsa-lista. Min att-läsa-lista finns i sin helhet på boktipset.se, fruktansvärt bra sida. Nästan alla böcker finns där, så man kan göra listor över alla böcker man har läst, böcker man vill läsa, böcker enligt ett visst tema och så vidare, man kan också betygsätta, recensera och kommentera böckerna och utifrån de betyg man har gett på olika böcker så tar sidan fram tips på andra böcker som man skulle kunna gilla. Mindblowfuckingamazing! Men eftersom  det är opraktiskt att hålla i en dator medan jag med huvudet på sned skummar igenom boktitlarna och jag har en internetbefriad telefon så har jag ofta med mig en skrynklig papperslapp med titlar som jag känt mig sugen på just den dagen och eventuellt också kollat upp att finns inne. Just idag bestod den lappen av namnen på alla de cirka trehundrafemtio författare som finns med på att-läsa-listan, vilket inte är så praktiskt när det gäller en komihåg-lapp, märkte jag. Så jag stod med huvudet på snedden och ögnade utan hjälp av min komihåg-lapp. Men komihåg-lappar är inte att förakta, för vissa dagar kan jag drabbas av litterär tunghäfta och knappt komma ihåg ett enda av de där trehundrafemtio namnen. 
 
Det är ganska fysiskt krävande, att gå på biblioteket. Man står som sagt med huvudet på snedden, men nån slags väska på armen eller ryggen, med en växande bokhög som man försöker balansera på vänster arm medan höger arm drar böcker ut böcker från hyllan och bläddrar i dem och i många fall ställer tillbaka dem. Då är det besvärligt om böckerna är tätt packade för då knuffas alla böcker in när man försöker ställa tillbaka boken som man har bläddrat i. Dessutom finns ju inte alla böcker i ögonhöjd, utan de flesta är ju lite för högt upp eller lite för lågt ner så man får böja nacken i alla möjliga ställningar, på samma gång som man - om böckerna är lågt ner - sitter i en små-grodorna-ställning. Allt detta gör att svetten börjar porla fram, pannan blänker och tröjan klibbar mot ryggen. 
 
Svetten kan också ha att göra med den oundvikliga beslutsångesten som kommer med varje biblioteksbesök. Av olika skäl så kan jag inte läsa dygnet runt så därför kan jag inte låna alla böcker som ser lite intressanta ut. Jag måste hoppa över väldigt många. Vid varje biblioteksbesök (åtminstone i Nykarleby, hyllorna där är inte så många) så ögnar jag igenom alla titlar från A till Ö. Varje gång. Varje gång får jag lika ont samvete över alla böcker som verkar intressanta men som inte känns lika lockande som vissa andra böcker. Vissa av de där böckerna har jag hälsat på och pillat på och bläddrat i ett tiotal gånger utan komma till Second Base. Vilken teaser jag är. Och jag försöker förklara för de olånade böckerna att de inte på något sätt är sämre än de böcker jag tänker låna, utan det beror på vad jag är sugen på för tillfället.
 
Efter skönlitteraturen kan jag ibland göra avstickare till deckarhyllan men det gör jag sällan för jag kollar på så himla många kriminalserier att det blir lite overkill att läsa deckarhistorier också. Facklitteraturen går jag däremot aldrig förbi. Den är som bekant ordnad efter kategori. I Finland använder man Dewey Decimal Classification som är det mest använda klassifikationssystemet för bibliotek, men i Sverige har man ett eget system, SAB-systemet. Där används bokstäver istället för siffror och det är väldigt förvirrande. Filosofin och psykologin ska finnas under en kategori som börjar på 1 men i Sverige börjar den kategorin på D. Men i Finland då, så brukar jag börja där, vid filosofin och psykologin. Eller egentligen ännu tidigare, på 0-kategorin för den innehåller olika "allmänna" verk, typ svårkategoriserade antologier. De kan vara intressanta, fast den kategorin är väldigt liten så man behöver inte kolla igenom den varje gång man besöker biblioteket, nya böcker strömmar inte in direkt. Sedan skummar jag över religionen och ibland lånar jag böcker om buddhism. Därefter följer samhällsvetenskaperna och här finns de skarpa böckerna, de samhällskritiska. Sedan medicinhyllan inom kategorin psykiatri och nu börjar vi närma oss slutet. Utöver detta spanar jag in andra hyllor i mån av intresse, tid och läsplaner. Har jag en att-läsa-bok inom området miljö till exempel så går jag till den hyllan men sällan annars. Konstböckerna försöker jag hålla mig långt borta från, för att skona mig själv från stora kolossar som väger ett ton och inte ryms i väskan (såvida väskan i fråga inte är en kappsäck).
 
Det finns en sak som ALDRIG slår fel när jag går till biblioteket. Det är att jag alltid lånar flera böcker än jag hinner läsa. Efter att ha haft lånekort i 22 år (fick bibbakort som 0-åring då en av mina fastrar sommarjobbade på biblioteket i Nykarleby) borde jag ha lärt mig. Men fan heller, jag tänker alltid att nästa vecka kommer jag nog att ha tid att läsa tio böcker. Det har jag aldrig.
 
Bibliotek är fascinerande platser. För mig har det en terapeutisk effekt att smyga omkring i ett bibliotek. Jag kan nästa höra hur pulsen går ner. Biblioteksfasen är faktiskt ännu mera njutningsfylld än läsningsfasen för mig.
Kanske är det för att biblioteket som koncept är så unikt (även om jag har hört talas om klädbibliotek...men jag vet ingen som har använt sig av ett). Idag har allt har ett pris och cash is king och marknaden ska vara fri och man ska helst inte dela på saker utan istället skuldsätta sig upp över öronen för att inte behöva dela saker med Andra. Så står biblioteket där och erbjuder sina tjänster helt gratis och folk lånar och lämnar tillbaka. Man har såna intima stunder med böcker, ofta väcker läsningen många tankar och känslor. Ofta läser man samma bok på olika ställen. I sängen, vid köksbordet, i soffan, på toaletten, man har den i väskan och läser i väntrummet, på bussen eller på utlandsresan. Allt detta kan en biblioteksbok få uppleva med en enda låntagare. Jag tycker att det är spännande att fundera över, vilka som har lånat den här boken före mig? Varför ville de läsa den här boken? Vad tyckte de om den, vad betydde den för dem?
Eller kanske är det för att möjligheterna känns så oändliga när man står där och blickar över hundratals bokryggar som var och en innehåller timtal av sällsamma historier eller spännande fakta. Samtidigt ångesten och insikten om att livet är ändligt och att jag under min livstid inte kommer att hinna läsa alla intressanta böcker i världen, liksom jag inte kommer att hinna lära mig alla språk eller prova på hundra olika karriärer. Insikten om att jag, vi alla, måste välja hela tiden. Vilka tåg vi hoppar på och vilka som vi låter passera. Själv blir jag lätt åksjuk, så jag låter tågen passera, medan jag svettas i biblioteket.

Kommentarer

  • Mary säger:

    Ja kan int acceptera att du skriver ett blogginlägg om din relation till bibliotek å lämnar bort hur våra föräldrar ringd ti bibban när di int veta var vi va när vi va små!

    Svar: hihi :) men min barndoms biblioteksbesök är ju ett annat kapitel, det finns så mycket att berätta! Om hur vi först for till R-kiosken och köpte varsin pytteliten påse med lösgodis, hur vi blundade och snurrade runt för att låta slumpen avgöra vilken bok vi skulle låna den dagen, hur vi smygläste "kropp & knopp" och sökte snuskiga ord i bibliotekskatalogen...
    Johanna Söderbacka

    2013-04-16 | 00:44:13

Kommentera inlägget här: