magiskverklighet.blogg.se

Mina knasigheter

Kategori: Jag

Jag har och har alltid haft ganska mycket problem med mig själv. Mitt huvud lyder inte. Jag är ganska ensam om en stor del av mina upplevelser, för de flesta har en mera normalt funtad hjärna. Jag känner hatkärlek till min hjärna, hat för att det blir så mycket kaos och förvirring och smärta, kärlek för att mina känslor är starka och många och för att livet blir rätt så spännande. När jag var 18 fick jag äntligen ett ord för min knasighet. Eller snarare flera ord, för min knasighet ser inte riktigt likadan ut som de flesta andras knasighet. "ADHD/DAMP med drag av Aspergers syndrom". Och jag vill gärna berätta om min knasighet. Dels för att någon annan knasig människa ska kunna läsa det här och känna igen sig och känna sig lite mindre ensam i sin knasighet. Dels för att alla oknasiga människor kan ha nytta av att veta hur det är att ha en myrstack i huvudet, för det är trots allt ungefär en person av tjugo som har det. Alla är knasiga på ett helt unikt sätt och jag är knappast representativ för alla myror-i-brallan-människor. Men anyways, så här tar sig min knasighet uttryck i alla fall:
 
Mina symptom stämmer in på ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) så det ordet kommer först. Men den diagnosen täcker inte allt. Det är ju också det där med att jag inte klarar av starkt ljus, det ger mig huvudvärk och gör mig orolig och trött. Jag vill inte äta något som är kallt, så jag lägger glassen i mikron innan jag äter den. Mat med tuggmotstånd känns obehagligt så jag mosar helst maten innan jag äter den. (På senare tid har jag dock börjat äta knäckebröd). Jag är väldigt känslig för temperaturskillnader och har nästan alltid för varmt eller för kallt. Jag har svårt för att beräkna avstånd och hastigheter, så därför brukar jag springa över övergångsställen bara för att vara på den säkra sidan. De här sakerna har att göra med perceptionen, alltså den automatiska tolkningen som hjärnan gör av sinnesintrycken (synintryck, ljud, lukter m.m.). Sedan var det motoriken. Min motorik har blivit bättre. Fast jag kunde inte springa förrän jag var elva år, mina fötter "rullade" inte mot marken utan jag stampade fram, med hela foten i marken varje steg. Även efter att jag lärde mig springa fortsatte jag att lägga ovanligt mycket tryck på hälen så att alla mina skor går sönder i hälen eller klacken. Koreografiskt sett är jag en katastrof, det spelar ingen roll om det är aerobics eller vals. Finmotoriskt är jag ingen direkt katastrof, även om lärare ibland har klagat på min handstil och syslöjdsuppgifterna tog dubbelt längre för mig än för alla andra. Sedan är det ju vardagsklumpigheten då, alla saker som går sönder i mina händer och alla kaffekoppar som jag har råkat knuffa omkull när jag bara ska sträcka mig efter dem. Problem med motorik och/eller perception i samband med ADHD-symtom brukar kallas för DAMP (Deficits in Attention, Motor control and Perception). Men det diagnosen har bara använts i Skandinavien. Om man endast har problem med motorik och perception kallas det för DCD (Developmental Coordination Disorder). Utöver detta har jag också drag av Aspergers Syndrom som är en typ av autism utan intellektuella funktionsnedsättningar.
 
Men ADHD då. Jag kan börja med att säga att man kan tala om tre typer av ADHD:
- huvudsakligen bristande uppmärksamhet
- huvudsakligen hyperaktivitet/ impulsivitet
- kombinerad typ: både bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet.
Jag skulle väl vara en kombinerad typ då.
Här förklaras mera utförligt hur symptomen som nämns i diagnoskriterierna kan ta sig uttryck hos vuxna: http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/nationellpsykiatrisamordning2005-2007/Documents/R9VagledningsdokumentADHDkort.pdf
När diagnosen ADHD uppkom tänkte man sig nämligen att det var något som växer bort, att vuxna inte kan ha ADHD-problematik. Därför fokuserar största delen av forskningen och litteraturen kring ADHD på barn och inte på vuxna. Idag vet man att problemen växer bort för vissa, men många har kvar sina symptom hela livet.
 
Översatt till mina egna ord betyder ADHD att:
- Jag har svårt att organisera mig själv, mycket bättre om någon annan gör ett schema åt mig till exempel.
- Jag blir lätt uttråkad. Därför gör jag allting allting väldigt fort och därför gör jag ett och annat slarvfel.
- När jag tappar lusten så känns det nästintill omöjligt att få något gjort. Jag kan bara koncentrera mig på något om jag är motiverad och intresserad. 
- Jag kan ha svårt att hänga med i diskussioner och missar ofta vad som har sagts.
- Muntliga instruktioner glömmer jag nästan direkt. För att jag ska förstå instruktioner måste det stå skrivet, klart och tydligt, punkt för punkt.
- Jag har svårt med tidsuppfattning. Det är alltid en helvete när jag ska iväg någonstans, jag måste se till att ha mycket tid på mig så att jag säkert vet att jag hinner. Det här tangerar också glömskan, orsaken till yrseln som uppstår när jag ska iväg någonstans är ju till stor del att jag måste komma ihåg att göra allt jag behöver göra innan samt komma ihåg att ta med mig allt som jag ska ta med mig. 
- Jag har svårt för att slutföra saker. Det har dels att göra med att jag blir snabbt uttråkad, dels att jag har svårt för att planera mina aktiviteter. (vad jag ska göra när och hur länge osv.) Jag vet inte hur man planerar sånt. Så jag brukar låta bli att planera. Och hålla mina planer öppna, så att det inte gör något om något drar ut på tiden. 
- Jag tappar ofta bort saker. 
- Mina tankar flyger hit och dit även när de borde koncentrera sig på någon viss sak (det här gäller speciellt när det jag ska koncentrera mig på inte är så intressant). Det här är en av orsakerna till att jag inte kör bil, för medans jag körde så kunde jag glömma bort att jag körde bil och det är inte så trafiksäkert.
- Jag är sällan helt stilla i kroppen. Det är en massa myror i benen och händerna och det gör mig rastlös.
- Jag har ofta en känsla av oro i mig, inte över något speciellt, men den märks extra tydligt när jag måste vänta eller göra något tråkigt, typ stå i kö. Då får jag en impuls att gå därifrån och det gör jag ofta även om jag inte borde.
- Jag blir lätt frustrerad och har ett ganska hett temperament.
- Jag pratar utan att tänka efter först
- Mina tankar går 100 km/h och jag tänker på många olika saker samtidigt, så jag kan bli irriterad på människor som pratar långsamt. Jag blir irriterad på allt som går långsamt.
- Mitt humör varierar väldigt mycket och förändringar i humöret kan ske på kort tid. Under en dag kan jag uppleva hela känsloregistret. Det är väldigt utmattande.
- Allt jag gör sker i "ryck", väldigt ojämnt. För ibland drabbas jag av enorm entusiasm och får mycket gjort, sedan kan jag känna mig väldigt trött och inte orka med någonting, sedan piggnar jag till igen och går på högvarv igen. 
- Jag har en väldigt låg stresströskel. Bara det där att komma sig iväg någonstans och ha alla saker med sig och komma i tid känns som en stor kraftansträngning från min sida, så jag klarar inte av särskilt mycket stress i min vardag.
 
Men ADHD är inte bara av ondo. Alla de där sakerna kan ju också vara bra egenskaper i vissa situationer. Jag är snabbtänkt och kreativ och när jag gör något så gör jag det till 200 %. Jag pratar utan att tänka efter och det är inte alltid bra, men uppriktighet uppskattas ofta.
 
Tyvärr känns det inte som att jag får använda alla mina bästa sidor när jag studerar. Då behöver jag istället allt det där som jag är så dålig på; disciplin, planerings- och organiseringsförmåga och förmåga att slutföra saker. Jag har kämpat i tre år med detta, sedan jag började studera på högskolenivå. Jag tycker att det är så himla svårt att jag själv ska bestämma när jag ska läsa eller skriva dittan eller dattan. Det borde ju inte vara så svårt, för läser och skriver gör jag ju hela tiden på min fritid. Men på min fritid läser och skriver jag ju vad jag vill, när jag vill, hur länge jag vill. När man studerar är det ju mera bestämt vad man ska läsa. Och det där verkar ju vara ett stort problem för mig. Hösten 2010 började jag studera filosofi i Åbo, hoppade av. Hösten 2011 började jag studera ungdomsarbete i Åbo, hoppade av. Hösten 2012 började jag studera psykologi i Umeå och det har gått någorlunda, men nu orkar jag inte längre. Jag tänker ta en paus från studerandet, fortsätta arbeta när sommaren övergår i höst. Det känns som en sådan lättnad. Att få GÖRA saker! Alla har alltid sagt åt mig att jag har sådan potential. Det har jag säkert. Men högskolestudier gör mig så stressad och uttråkad, så jag vet inte om det är värt att jag pinar mig igenom det. Jag kan väl utnyttja min "potential" på något annat sätt.
 
När det kommer till Aspergers syndrom så är det tydligaste symptomet att jag har väldigt litet behov av umgänge. Jag måste inte prata med någon varje dag. Jag kan vara för mig själv långa perioder utan att få tråkigt. Och har jag varit en hel dag i skola/jobb så vill jag helst inte träffa någon. Det kan göra mig lite sorgsen att jag inte har större behov av umgänge, för det är ju så man lär känna människor. Genom att umgås med dem. Dessutom har jag svårt för "ytligt" umgänge, alltså när folk bara sitter och säger trevligheter åt varandra och inte berättar vad de innerst inne tänker på. Jag märker ju att folk gör på det sättet men jag förstår inte varför och jag har svårt för att göra likadant. Det var någon som förklarade för mig att folk blir obekväma om man blir för personlig för fort, men det har jag svårt att förstå. Det gör ju inte mig obekväm, jag tycker bara att det är trevligt om någon ventilerar sina personliga funderingar med mig!
Det som också är kännetecknande för Aspergers syndrom är "omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering", "oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer" och "enträgen fascination inför delar av saker". Det känns svårt att avgöra huruvida mina intressen är abnorma i intensitet eller om mina rutiner är oändamålsenliga, men visst finns det en sanning där. Jag kan ägna timtal åt att göra meningslösa listor (i stil med det tredje ordet på sidan femtiofem i varje bok jag äger). Sedan kan jag ägna ytterligare timtal åt att göra statistik av listan (hur många ord av varje ordklass till exempel). När det kommer till rutiner så tycker jag inte själv att jag har så många särskilda rutiner, men mina föräldrar har berättat hur intensivt jag reagerade på förändringar som liten. Nya platser, nya rutiner var som ett mindre trauma för mig. Och så är det ju fortfarande. Nya ställen, nya människor, nya saker överlag får mig helt ur balans. Jag tycker inte om förändringar och jag tycker inte om att resa, tycker överhuvudtaget inte om att övernatta någon annanstans än Hemma. 
 
Idag menar många att ADHD och autismspektrumstörningar är besläktade. ADHD är vanligare hos personer med en autismspektrumstörning än hos den övriga befolkningen, och autismspektrumstörning är likaså vanligare hos personer med ADHD än hos andra. Bägge räknas till gruppen neuropsykiatriska funktionshinder. Neuronätet har bra information om den här typen av diagnoser: http://user.tninet.se/~fxg297r/diagnos_grupper.htm
Likaså det svenska riksförbundet för dessa funktionshinder, "Attention". Man kan läsa deras tidning gratis på deras hemsida. http://www.attention-riks.se/

Kommentarer

  • Johanna SW säger:

    Hej! Jag har ju funderat över var du tog vägen! Nu vet jag ju. Skönt att höra att du är okej och din plan att ta en paus verkar ju vettig.
    Det är svårt att plugga på högskolenivå. Jag har alltid kunnat prestera riktigt bra i skolan tidigare, när schemat var mer strukturerat. Det har blivit betydligt svårare nu. Jag har ju själv varit sjukskriven från universitetet för att det blev för mycket. Jag tror jag förstår lite hur du har det. Eller det jag menar är att jag känner igen mig i det du skriver. Jag har ju själv ingen diagnos men en adhd-utredning på gång. Och när den blir av verkar ingen veta (suck). Men det känns fint att höra att det finns fler knasiga människor! Och extra fint att veta att det finns smarta och intelligenta människor som du. (Är livrädd att folk ska tro att jag är dum i huvudet om jag får en diagnos).
    Jag hoppas att allt kommer att ordna sig till det bästa för dig och jag tror säkert att din potential kommer till sin rätt någonstans :)
    Johanna S Westerlund

    2013-04-27 | 16:04:42

Kommentera inlägget här: